Vad har hänt?
Trådlösa larmsystem får allt större betydelse inom brandskydd. Medan större byggnader eller sådana med särskilda skyddsbehov ofta kräver kabelbundna brandlarmanläggningar, stöter dessa ofta på praktiska och ekonomiska begränsningar i mindre särskilda byggnader, befintliga fastigheter eller tillfälligt använda byggnader. Trådlösa lösningar erbjuder här fördelar: snabb installation, flexibel utbyggnad och minimala ingrepp i byggnadsstommen. På marknaden har tre olika tillvägagångssätt etablerats – från farolarmering integrerad i byggnadssystem, via normenliga trådlösa brandvarningsanläggningar, till helt molnbaserade mobillösningar utan lokal central.
Detaljerna
Rökdetektorer i uppkopplat byggnadssystem
Den gemensamma lösningen från Telenot och Tekko kombinerar trådlös larmteknik med byggnadsautomation och riktar sig till privata byggherrar och småföretag. Kärnkomponenterna är trådlösa sensorer, en trådlös gateway från Telenot (FGW230) samt Tekko-styrenheterna TC 10, TC 5 och TC 1. Bland de trådlösa komponenterna finns bland annat rökvarnare, rörelsedetektorer och signalgivare. Gatewayen upprättar den säkra anslutningen mellan detektorer och systemstyrning och är ansluten till respektive styrenhet via RS-485-bussen. Denna bearbetar meddelanden och kopplar dessutom samman ytterligare system som värme, solskydd, tillträde, belysning eller energihantering. Vid larm kan push-notiser, e-post samt automatiserade samtalstjänster genomföras, övervakade via en app.
Trådlös brandvarningsanläggning för mindre särskilda byggnader
Med den trådlösa brandvarningsanläggningen Beka riktar Daitem sig specifikt till mindre särskilda byggnader samt objekt där ingen brandlarmanläggning krävs, men där strukturerad larmering ändå efterfrågas. Systemet är i enlighet med DIN EN 54. Central komponent är en trådlös central som kommunicerar bidirektionellt med upp till 148 enheter. Den trådlösa överföringen sker via DynaBand-metoden med automatiskt frekvensbyte för hög överföringssäkerhet. Systemet omfattar trådlösa kombinerade rök-/termodetektorer, trådlösa brandsirener, trådlösa manuella larmknappar samt en brandkårspanel. Detektorerna är underhållsvänliga: sensorenhet och batteri kan bytas ut utan att detektorn behöver läras in på nytt, och automatiska statusmeddelanden informerar om nedsmutsningsgrad och batteristatus.
Larmering utan central: mobilnät och moln
Ett konsekvent minimalistiskt tillvägagångssätt tillämpas av Lupus. Brandvarningslösningen avstår helt från lokal infrastruktur som gateways, internetanslutningar eller klassiska centraler. Rökvarnare typ C, manuella brandlarmknappar och tilläggskomponenter är direkt anslutna till ett molnsystem via mobilnätet – varje enhet har en egen, förkonfigurerad mobilanslutning inklusive inbyggt SIM-kort. Vid larm informerar molnsystemet automatiskt fördefinierade mottagare eller externa instanser. Larmeringen sker lokalt via inbyggda sirener samt externt via smartphones eller anslutna larmcentraler. Uppkopplingen via Narrowband-IoT möjliggör enkel skalning utan ytterligare infrastruktur.
Bedömning
De tre lösningarna skiljer sig tydligt åt i sin brandskyddsrättsliga klassificering. Byggnadsautomationssystem som kombinationen av Telenot och Tekko syftar till att tidigt informera användare och fastighetsägare, men ersätter inte en byggrättsligt föreskriven brandlarm- eller brandvarningsanläggning. Trådlösa brandvarningsanläggningar som Daitem Beka kan i många delstater användas som likvärdig lösning till kabelbundna system, förutsatt att de ingår i ett samordnat brandskyddskoncept. Molnbaserade mobillösningar som Lupus lämpar sig särskilt för tillfälliga användningar, byggarbetsplatser, mobila anläggningar eller kompletterande larmeringsuppgifter, men är i regel inte avsedda för myndighetskrävda brandlarm- eller brandvarningsanläggningar.
Denna differentiering är central för branschen: rökvarnare respektive farolarmering är typiska för bostäder och verksamhetsbyggnader, men erbjuder ingen brandkårslarmering och är inte likvärdiga med BMA eller BWA. Brandvarningsanläggningar (BWA) måste bland annat uppfylla krav enligt DIN VDE 0826-2, delvis med DIN EN 54-kompatibla komponenter, och lämpar sig för mindre särskilda byggnader och definierade användningsenheter. Brandlarmanläggningar (BMA) följer DIN 14675 respektive DIN EN 54, är ofta kabelbundna – delvis även trådlösa – och är i många särskilda byggnader byggrättsligt föreskrivna.
Praktiska tips
- Klargör innan systemval om en byggrättsligt föreskriven brandlarm- eller brandvarningsanläggning krävs eller om en kompletterande farolarmering räcker.
- I mindre särskilda byggnader utan BMA-krav kan en normenlig trådlös brandvarningsanläggning enligt DIN VDE 0826-2 respektive med DIN EN 54-komponenter utgöra ett likvärdigt alternativ till kabelbundna system.
- För tillfälliga användningar som byggarbetsplatser eller mobila anläggningar lämpar sig molnbaserade mobillösningar utan lokal infrastruktur – dock endast som komplement, inte som ersättning för myndighetskrävda anläggningar.
- Godkännandebarheten avgörs alltid av brandskyddskonceptet, delstatens byggnadsordning och samordning med behörig myndighet eller räddningstjänst – denna samordning bör ske i god tid.
- Underhållsvänliga system med automatiska statusmeddelanden om nedsmutsningsgrad och batteristatus underlättar löpande drift och underhåll.
Framtidsutsikter
Mångfalden av trådlösa larmlösningar på marknaden visar att brandskydd i allt högre grad tänks mer flexibelt och tekniskt differentierat. Gemensamt för alla presenterade tillvägagångssätt är den reducerade installationsinsatsen och den snabba driftsättningen. Avgörande för valet förblir dock alltid den brandskyddsrättsliga klassificeringen och samordningen med respektive användningskoncept. För fackplanerare, installatörer och fastighetsägare blir det därför framöver ännu viktigare att tydligt kommunicera skillnaderna mellan farolarmering, brandvarningsanläggning och brandlarmanläggning och att korrekt klassificera dessa för det aktuella objektet innan ett systemval görs.
