Vad har hänt?
En incident på flygplatsen i Leipzig har nu avslöjat hur sårbar Tysklands samhällsviktiga infrastruktur (KRITIS) är för hot från luften. I en intervju med tidskriften Protector förklarar Carsten Simons, VD för LivEye GmbH, varför den offentliga debatten om nedskjutning av drönare missar den egentliga svagheten: På många anläggningar saknas redan den tekniska grunden för att över huvud taget kunna upptäcka och lokalisera drönare i det egna luftrummet på ett tillförlitligt sätt.
Detaljerna
Enligt Simons bedömning ser säkerhetsansvariga i den operativa verkligheten allt fler drönare över kritiska anläggningar som varken är anmälda eller tydligt identifierbara. Hans centrala poäng är: Inte varje överflygning är automatiskt en attack, men varje oklar överflygning är en säkerhetshändelse som måste utvärderas. Den som inte vet att en drönare närmar sig, var den befinner sig och var operatören eventuellt befinner sig, kan inte fatta något effektivt beslut.
Som teknisk lösning nämner Simons mobila och modulära system som på kort tid kan skapa en objektrelaterad drönarlägesbild, utan att operatörer behöver vänta på stora, statiska och dyra stationära totallösningar. LivEye satsar på passiv radiofrekvenssensorik, som beroende på riskprofil kompletteras med radar samt optiska och termiska kameror. Avgörande är att denna sensorinformation inte förblir isolerad, utan sammanförs på en plattform, verifieras och överförs i realtid till ledningscentralen. Med produkterna LivEye Drone Detect och LivEye Drone Locate kan sådana förmågor enligt Simons tillhandahållas på kort tid och skalas upp vid behov.
Simons jämför grundlogiken med klassiskt perimeterskydd på marken: Hot måste upptäckas tidigt, bedömas och hanteras enligt tydligt definierade rutiner. För drönare innebär det att på mycket kort tid bedöma läget och vidta skyddsåtgärder – till exempel utrymning av känsliga områden, anpassning av driftrutiner, kontrollerad nedstängning av utsatta anläggningar eller att föra medarbetare till skyddade områden. Parallellt måste position, flygväg, flyghöjd, tidpunkt och om möjligt operatörens position dokumenteras och vidarebefordras till räddningstjänsten.
Kommentar
Simons gör klart att ett sensorlarm i sig inte förhindrar skador eller faror. Ett verkningsfullt skydd uppstår först när detektion, ledningscentral, definierade motåtgärder och larmning av myndigheter fungerar sömlöst tillsammans och dessa processer tränas regelbundet. Därmed hamnar aspekten organisatorisk mognad i fokus vid sidan av den rena teknikanskaffningen.
Även på det regulatoriska planet ser Simons ett behov av åtgärder. Han hoppas att lagstiftaren i framtiden skapar tydligt definierade möjligheter under vilka kvalificerade operatörer själva får agera mot en omedelbart farlig drönare – ända upp till kinetisk avvärjning. Samtidigt varnar han uttryckligen för att detta inte får bli ett allmänt frikort för nedskjutning. Att skjuta ner en drönare skapar nya risker: felidentifiering, nedfallande delar, fara för utomstående personer, påverkan på flygtrafiken samt betydande ansvarsfrågor. Till detta kommer krav på utbildning, certifiering, insatsledning och dokumentation.
Simons förespråkar därför en stegvis modell: Operatörer ska på ett rättssäkert sätt kunna detektera, lokalisera och vidta lokala skyddsåtgärder, medan aktiva avvärjningsbefogenheter bör förbehållas certifierad personal, tydligt definierade hotsituationer och statlig tillsyn.
Praktiska tips
För säkerhetsansvariga på flygplatser, hos energibolag eller inom industrianläggningar anger Simons konkreta första steg på vägen mot att bli "C-UAS-redo":
- Skapa först en verklig lägesbild: Vilka drönarrörelser sker faktiskt över anläggningen, från vilka riktningar kommer de, vilka områden är särskilt utsatta?
- Utifrån detta definiera skyddszoner, larmnivåer och konkreta åtgärder.
- Klargör ansvarsområden: Vem bedömer larmet? Vem informerar företagsledningen? Vilka lokala skyddsåtgärder träder in? Vem larmar vilken myndighet?
- Först därefter fatta ett seriöst beslut om vilken sensorkombination och vilka ytterligare avvärjningsförmågor som faktiskt behövs.
- Förlita er inte enbart på teknik: En anläggning är enligt Simons först "C-UAS-redo" när teknik, människor, processer och myndighetskommunikation fungerar som ett helhetssystem.
Framtidsutsikter
Fallet Leipzig lär driva debatten om drönskydd vid samhällsviktig infrastruktur vidare. Simons ståndpunkt förskjuter fokus från den känsloladdade nedskjutningsdiskussionen till en saklig lägesbedömning: Utan tillförlitlig upptäckt och lokalisering saknas all grund för vidare åtgärder. Om lagstiftaren, som Simons hoppas, verkligen skapar en stegvis modell med klart reglerade befogenheter för kvalificerade operatörer, skulle det ge infrastrukturoperatörer större handlingssäkerhet. Fram tills dess är uppbyggnaden av detektions- och larmkedjor det praktiska första steget, som operatörer redan i dag kan genomföra med mobila och modulära lösningar, utan att behöva vänta på stora regulatoriska eller tekniska helhetslösningar.
